En diagnos av ett kretskort kan variera beroende på problemets natur och de verktyg som finns tillgängliga, men här är en generell översikt över hur processen oftast går till:
- Visuell inspektion:
- Den första steget i diagnosprocessen är att visuellt granska kretskortet. Man letar efter uppenbara tecken på skada såsom brända komponenter, lösa eller trasiga kopplingar, sprickor, korrosion eller tecken på vätskeskador.
- Denna inspektion kan göras med blotta ögat eller, i fall med mycket tätt packade kretskort, med hjälp av ett mikroskop.
- Strömmätning:
- Innan man slår på kretskortet, kan det vara bra att använda en multimeter för att mäta resistansen i vissa kritiska kretsar för att se om det finns kortslutningar.
- Om kortet är säkert att slå på, kan man använda multimeter för att kontrollera att rätt spänningar finns på rätt platser, särskilt vid strömförsörjningspunkter.
- Funktionskontroll:
- Slå på enheten eller systemet och se om det uppvisar något ovanligt beteende.
- Lyssna efter onormala ljud som kan indikera elektriska problem.
- Signaltest:
- Med hjälp av ett oscilloskop kan man granska kvaliteten och formen på de elektriska signalerna på olika punkter av kretskortet.
- Detta kan hjälpa till att identifiera problem som intermittent signalbortfall, störningar eller signaler som inte uppför sig som förväntat.
- Termisk avbildning:
- Vissa avancerade diagnosmetoder kan inkludera termisk avbildning för att identifiera komponenter som blir onormalt heta, vilket kan indikera ett problem.
- Specialiserade tester:
- För vissa kretskort, särskilt de i mer komplicerade enheter som datorer, kan det finnas specialiserad programvara eller hårdvara som kan utföra diagnostiska tester.
- Isoleringsteknik:
- Om ett problem är svårt att spåra kan man använda en teknik där man isolerar olika delar av kretskortet tills man hittar källan till problemet.
- Det kan innebära att systematiskt koppla bort eller byta ut komponenter tills problemet har identifierats.
- Dokumentation:
- Under hela diagnosprocessen är det viktigt att noggrant dokumentera alla observationer och resultat. Detta hjälper inte bara i den aktuella diagnosprocessen, men kan också vara användbart för framtida referens.
Efter diagnosprocessen bör en kretskortsreparatör kunna identifiera problemets källa och bestämma den bästa metoden för reparation eller byte av skadade komponenter.